Som sagt jag är en tvåbarnsmamma och äkta hälft (varav jag definitivt är den bättre hälften) Vi väntar vårt tredje barn, som beräknas komma den 11 april. Men hon verkar redan vara en kopia av sin storasyster, och har alltså redan börjat bråka därinne. Vi hoppas att hon kan ha tålamod att stanna där ett tag till.
På tal om hennes storasyster, min minsting (än så länge) Nellie alias Nenni, hon är något för sig själv och mina gråa hår är endast hennes förtjänst, kanske har hennes bror skuld till vissa men hon leder överlägset på denna fronten. Och det är hon säkert glad för med tanke på att allt för henne är en tävling.
Hur är det då att vara gravid för tredje gången? Fruktansvärt om jag ska vara ärlig, men visst är det samtidigt underbart. Det är ju ett litet liv som växer därinne - vårt älskade barn.
Men om jag är någon älskvärd fru just nu kan jag nog inte påstå. Foglossningar och sammandragningar i all sin ära men det jobbigaste denna graviditet är ändå Humörssvängningarna och dom är verkligen med stort H.
Jag är en hemsk " gravid " människa.
Det värsta är att jag varit så här sen första graviditetsveckan. Hur är det ens möjligt?
Flygbolaget Delta fick sin beskärda del på vägen hem från USA - alltså en ganska lång flygresa och gott om tid att utsätta sig själv för diverse pinsamheter som i sin tur ledde till att jag senare fick be familj och medresenärer om ursäkt för mitt dåliga beteende.
Jag får hysteriska utbrott för minsta småsaker och häver ur mig elakheter till höger och vänster.
Idag skulle mannen och jag ha lite myskväll, för båda barnen har mys och övernattning hos morfar.
Vi kom fram till att myset fick bli pizza och en film. ( inte mycket att välja på med tanke på att jag är ett gravidmonster och så har vi ju totalt samlagsförbud) . Men näää.... här skulle inte bli något mys här inte! För pizzan smakade skit eller rättare sagt smakade ingenting. Salladen smakade tvål och skinkan var inte ordentligt skuren Verkligen dålig kvalitet!! Efter att ha påtalat detta ett antal gånger, utan mannens förståelse så brister allt - för en pizza, som skulle bli så mysigt.
Ja att vara gravid tredje gången är inte alls speciellt puttinuttigt och skimrande som små rosa moln - det är rena kaoset och jag är djävulen själv. Hade vi levt på 1600-talet hade jag varit inspärrad eller bränd på bål för längesen.
Och min stackare till make får utstå både det ena och det andra, och jag är tacksam för att han är så förstående och älskar mig trots allt. För med tanke på att han är den som egentligen står för det
"dåliga humöret" i denna familjen ( förutom Nenni när hon sätter den sidan till ) så har han visat sig vara oretbar och alldeles underbar, trots en fru som jag lätt hade bankat i väggen !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar