Det har varit dåligt med bloggandet denna veckan.. Anledning har varit så simpel som att jag varit alldeles utmattad..urlakad.. ur gängorna.. TRÖTT!!! Idag fick jag svaret på det iallafall - mycket dåligt järnvärde...( att jag inte tänkte på det) Så nu ska här ätas Niferex tills det sprutar ur öronen ...Och när vi ändå är igång tar vi en dos Selexid. En UVI till - som tyvärr gör att sammandragningarna blir värre. ( Helt ärligt trodde jag att det skulle starta inatt) Och det ända jag låg och funderade på var att mamma inte är hemma så vem kan man då ringa mitt i natten.. För vem skulle vara intresserad av att bli väckt och komma hit...och så är det kanske inget ..Ja, det var ju ganska lugnt att jag låg och funderade för än så länge är "hon" där hon ska vara.. i tryggt förvar i mammas mage ( som idag mäter 30 cm) .. 

Och inte blir det mindre cm av att jag just nu   
Ä L S K A R semlor!!
Den som uppfann denna enkla med dock så ljuvliga bakelse var ett geni.... för bättre blir det inte..

 

Men jag kommer ju få igen detta sen.. och när alla kilon ska bort kommer jag troligtvis inte tycka att denne person är något geni.. Men det kan vara kul så länge det varar .. Men som sagt det är inte lång tid kvar nu - 10 veckor, går ju ganska fort om man tänker efter. Och jag är tacksam om "hon" stannar ett par veckor till.. och det ska vi nog se till att hon gör.. Det blir att ligga i soffan och käka praliner ( som någon så fint uttryckte sig).. Känns bara inte som jag det där - men jag får ju försöka.. ( Har ju mina egna små hjälpredor Sebastian och Nellie) Dom sköter sitt uppdrag super förutom dom gångerna dom försöker ta livet av varandra. Men det är väl sådär med syskonkärlek - har jag hört. Sen att jag inte kan förstå hur man kan starta ett bråk om precis vad som helst.. Eller hur en styck Nellie kan få hela apoteket i gungning - för idag var hon definitivt ingen hjälpreda.. Tror att hon lyckades pilla på allt inklusive pilla sig i näsan ( så att alla kunde se) för att jag precis sagt att så gör man inte .. Sen i ett försök att undkomma sin "uppretade" mamma höll hon på att välta en hylla ..samtidigt som hon tryckte ut fem nummerlappar som diskret fick gömmas i mammas ficka. Vem sa att det var lugnt på apoteket.. inte när Nellie är där ... men å andra sidan är det någonsin lugnt där hon är.. ??

Och även om soffläge kan vara lockande så är det med visst vemod som jag ska lämna mitt jobb. För visst kommer jag sakna mina arbetskamrater, som även om man inte får säga ordet.. blir nära en ( familjärt) ... Men för att uttrycka mig som man ska så kommer jag sakna dom alla för att dom ger mig så mycket och betyder så mycket ...Och detsamma med människorna vi är där för... vissa där står en närmare än andra och det känns ledsamt att inte få vara delaktig längre... Även om det kommer en tid då jag är tillbaka igen - så är kanske inte just dom där längre.. För även om man ska hålla en professionell ställning - så har jag svårigheter med den biten. Gjorde ett personlighets test för att se vilket yrke som passar en bäst och svaret jag fick var följande:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Och ja, detta är nog som jag är om inte så är det så jag vill vara .. Och i mitt val av yrke så lämnar jag aldrig hjärtat utanför.. För jag anser att det är det som är det allra viktigaste även om det inte är så professionellt.