Jag träffade en man, hans sista natt

Vi hade aldrig delat ett liv
men inatt skulle vi dela
en död

kanske om tiden var den rätta

var den nånsin det


Hans fårade ansikte
berättade livet i alla fotografier
på väggen vid hans säng


Jag höll hans hand
smekte ensam kind
fuktade läppar torra
av livets slut



Nära



Han frågade mig om han skulle dö
vi ska alla vandra den vägen
för eller senare
och kanske är det för
inatt
din väg att vandra
oavsett finns jag vid din sida


Jag höll hans hand
smekte ensam kind
fuktade läppar torra
av livets slut



Nära



Vad händer efter döden
som om ängslan var mest
om det som kom efter och inte innan
för det var redan där

Jag vet inte
men jag tror att det är vackert
som i sagornas land


Fler ord behövdes inte
blickar varma nära
var tillräckligt


Jag höll hans hand
smekte ensam kind
fuktade läppar torra
av livets slut


Till hans sista andetag
höll kvar hans hand i min
tårfyllda ögon
inte av gripande förlust
utan att få vara del
av någons trygghet
nära
Fridfullt



träffade jag en man, hans sista natt



Vi hade aldrig delat ett liv
men inatt delade vi en
död

Det har varit dåligt med bloggandet denna veckan.. Anledning har varit så simpel som att jag varit alldeles utmattad..urlakad.. ur gängorna.. TRÖTT!!! Idag fick jag svaret på det iallafall - mycket dåligt järnvärde...( att jag inte tänkte på det) Så nu ska här ätas Niferex tills det sprutar ur öronen ...Och när vi ändå är igång tar vi en dos Selexid. En UVI till - som tyvärr gör att sammandragningarna blir värre. ( Helt ärligt trodde jag att det skulle starta inatt) Och det ända jag låg och funderade på var att mamma inte är hemma så vem kan man då ringa mitt i natten.. För vem skulle vara intresserad av att bli väckt och komma hit...och så är det kanske inget ..Ja, det var ju ganska lugnt att jag låg och funderade för än så länge är "hon" där hon ska vara.. i tryggt förvar i mammas mage ( som idag mäter 30 cm) .. 

Och inte blir det mindre cm av att jag just nu   
Ä L S K A R semlor!!
Den som uppfann denna enkla med dock så ljuvliga bakelse var ett geni.... för bättre blir det inte..

 

Men jag kommer ju få igen detta sen.. och när alla kilon ska bort kommer jag troligtvis inte tycka att denne person är något geni.. Men det kan vara kul så länge det varar .. Men som sagt det är inte lång tid kvar nu - 10 veckor, går ju ganska fort om man tänker efter. Och jag är tacksam om "hon" stannar ett par veckor till.. och det ska vi nog se till att hon gör.. Det blir att ligga i soffan och käka praliner ( som någon så fint uttryckte sig).. Känns bara inte som jag det där - men jag får ju försöka.. ( Har ju mina egna små hjälpredor Sebastian och Nellie) Dom sköter sitt uppdrag super förutom dom gångerna dom försöker ta livet av varandra. Men det är väl sådär med syskonkärlek - har jag hört. Sen att jag inte kan förstå hur man kan starta ett bråk om precis vad som helst.. Eller hur en styck Nellie kan få hela apoteket i gungning - för idag var hon definitivt ingen hjälpreda.. Tror att hon lyckades pilla på allt inklusive pilla sig i näsan ( så att alla kunde se) för att jag precis sagt att så gör man inte .. Sen i ett försök att undkomma sin "uppretade" mamma höll hon på att välta en hylla ..samtidigt som hon tryckte ut fem nummerlappar som diskret fick gömmas i mammas ficka. Vem sa att det var lugnt på apoteket.. inte när Nellie är där ... men å andra sidan är det någonsin lugnt där hon är.. ??

Och även om soffläge kan vara lockande så är det med visst vemod som jag ska lämna mitt jobb. För visst kommer jag sakna mina arbetskamrater, som även om man inte får säga ordet.. blir nära en ( familjärt) ... Men för att uttrycka mig som man ska så kommer jag sakna dom alla för att dom ger mig så mycket och betyder så mycket ...Och detsamma med människorna vi är där för... vissa där står en närmare än andra och det känns ledsamt att inte få vara delaktig längre... Även om det kommer en tid då jag är tillbaka igen - så är kanske inte just dom där längre.. För även om man ska hålla en professionell ställning - så har jag svårigheter med den biten. Gjorde ett personlighets test för att se vilket yrke som passar en bäst och svaret jag fick var följande:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Och ja, detta är nog som jag är om inte så är det så jag vill vara .. Och i mitt val av yrke så lämnar jag aldrig hjärtat utanför.. För jag anser att det är det som är det allra viktigaste även om det inte är så professionellt.
 

Veckan som gått

Veckorna bara flyger förbi så känns det iallafall... Men visst det hinner hända många saker på en vecka trots timmar som tickar på.. I tisdags morse var Nellie så trött, att hon hotade med att rymma från dagis om inte någon hämtade henne tidigare (tidigare betyder att man måste hämtas innan 13:00)  Varför vet jag inte, någon sorts "dagisgrej" som bara dom där superkloka dagisbarnen förstår sig på.. Och visst Nellie är klok som en uggla men även slug som en räv.. Hotelser från henne ska man kanske inte nonchalera helt och hållet.. För visst hade hon kunnat rymma från dagis..(utan problem) så därför fick mormor bli räddningen.. Dagisupphämtning och övernattning hos mormor borde ju ändra hennes rymmarplaner...

Och visst var hon överlycklig.. inte nog med att hon blev hämtad tidigare, innan middagen och den skippade hon gärna TROTS att det var fisk ( favoriten förutom korv då) Hon fick även följa med morbror Totte på promenad med Alfa... och hon fick hålla vovven själv... ( iofs väger "hundvalpen" säkerligen mer än henne) det är ju ingen liten krabat den där TigerAlfa.. men ack så söt...och Nellie bara älskar denna hund och har gjort sen första ögonkast.. Och på denna promenad fick dom plaska i vattenpölar ( som var stora som sjöar) Både Nellie och hund var dyngsura.....och lyckliga..


 
här är SÖTE när han bara är liten bebis

Och visst var Nellie på bättre humör när hon kom hem, Sebastian tyckte dock att det var väldigt skönt att lillsyrran inte var hemma...om inte annat så var det väldigt tyst när hon inte var hemma... Sen hann hon bara komma in genom dörren sen var det fullt ös igen...

Fullt ös var det även när tre generationer (jag, mamma och mormor) intog Studio 44 för att vackra oss... För min del blev det klippning, och ingen dålig klippning heller. Har iofs inte vant mig vid den ännu, men dom som tydligen vet bättre än jag tyckte det blev bra. I morse när jag skulle ge mig på att fixa till frissan (så där fräckt och lätt som frisören gör) Ja, man kan verkligen fråga sig varför det ser så himla lätt ut, och när man själv ska fixa till det så visar det sig att det är en hel vetenskap bara att få rätt på platttången..Men till sist lyckades jag få till både tången, saltvatten...fön och chalk och vax och allt som skulle blandas in ... Tamtam ...en blick i spegeln och jag trodde f-n att jag skulle smälla av.. (såg ut som om det var Nellie som hade klippt mig.. ) Men skam den som ger sig.. och efter ett tag blev jag "nog" ganska nöjd.. Så nöjd som man nu kan bli när man är nyklippt graviditetsmonster.. ..Försökte "knäppa" några bilder för att kunna visa frissan över nätet.. men nej ..det blev inte direkt bättre ...såg ut som ett av dom där trollen med färgat hår..
(fast utan häftig färg ) 

                   Skulle helt klart valt det rosa

Och rosa, rosenrasande var Nellie för att hon var tvungen att följa med mig till barnmorskan för att få akupunktur.. Tills vi kom dit, för då var hon som en ängel (även om hon alltid är min ängel), Min barnmorska (den bästa) C var hur kär som helst och först lyssnade vi på Nellies hjärta och sen på bebisens.. (och dom lät ju nästan likadant) Och efter det sattes det nålar på "nåldynan" ( mitt nya namn) Nellie tyckte det var jättekul och frågade en massa.. Sen satt hon snällt på en snurrestol under tiden jag låg på britsen. En liten varningsklocka ringde när C gick ut och lämnade oss ensamma.. Här kunde verkligen hänt en hel del, en mamma som är fast på britsen - full med nålar och en styck Nenni Pöller i barnmorskans rum....Men nej, hon skötte sig super, visst frågade hon en massa om varje pinal i rummet..men man lär sig inget om man inte frågar.. Och nästa varningsklocka ringde när C sa till Nellie att hon kunde få hjälpa till att dra ut nålarna.. Aj och aj detta kunde ha gjort ONT - men icke hon var så lätt på handen och den mest hjälpsamma lilla "barnmorskan" ... Ja, hon var så himla duktig att C säger; en sådan söt och snäll tös hade man kunnat ha 10 av.. hahaha visst

Och mycket riktigt, vi hann bara hem - sen försvann hon upp på sitt rum med Simba (kaninen) Och detta är ingen ovanlighet, för dom brukar leka däruppe - men jag började ana ugglor i mossen när duschen startade ..

Resultatet blev en våt kanin som även hade blivit parfymerad

Stackars kanin..säger jag bara... fick sitta och torka honom i en halvtimme - det positiva är att han luktar gudomligt och kommer säkert göra i en månad framöver.. Och det viktigaste av allt är att han verkar precis lika glad som innan ..

Jag kan lova att det räcker med en Nenni Pöller







fast jag kan även lova att hon och Sebastian är mina underbaraste..

De drömmar vi har

Drömmar

En illusion av vår längtan
Det var vad du sa…

Och lite irriterad, förmodligen över hennes ständiga drömmande
Som säkerligen skrämde dig

…Du har tagit dig vatten över huvudet…

Hon himlade lite förstrött med ögonen, lätt ögonfransarna dansa lite lätt, mest för att du skulle förstå att dina ord inte kunde ändra på henne. Hon lät det rufsiga blonda håret
Som aldrig tycktes
Vilja som hon
Fläkta förbi dig samtidigt som hon sa,

..Jag simmar kanske bättre än dig…




Han såg på henne som om hon sveptes bort från honom av skoningslösa tidvattenvågor

…Du är en drömmare
För att vara så full av förordningsfulla idéer
Är du verkligen en romantisk dåre…



Hon svarade honom med ett leende sådär längtansspridande och flyktigt som bara hon kunde




……de drömmar vi har
Formar oss
Till de människor vi blir



Av alla de gåtfulla gator och tomma rum
Vi vandrat
Klamrat oss fast vid
Lyfte bort tiden
Som vi ständigt jagade i vår desperata jakt efter
fullkomlighet
längtans betydelse och sanning



vars dignitet inte alltid syns
vid första ögonkast
men då vi tog oss tid att se
under ytan
blev vi hänförda


av hur vackert det var inifrån och ut
som
blommorna i luften
vilsna och utan mål
precis som vi
när vi lever på längtan


för till slut är det



De drömmar vi har
som formar oss
till de människor vi blir

Ja då var det måndag kväll - helgen har praktiskt tagit "sprungit" iväg.. Detta innebär dock inte att jag sprungit... för det vet vi ju alla, att det är ganska omöjligt nu för tiden. Nellie däremot tillbringade fredagen med att springa i affärer med mormor och gamlemormor.. Det bör tilläggas att Nellie älskar att shoppa.. och än en gång lyckades hon komma hem med ett par SKOR...För är det något hon älskar så är det skor. Och vi alla är väl "suckers" som faller för hennes plirande ögon och hennes imponerande sätt att kunna övertala vemsomhelst om hur viktiga just dessa skor är för henne och hennes fortsatta överlevnad.

Här har vi dom "nya" ... sååå söta ( men vi behövde verkligen inte fylla på skoförrådet)  Nellie har redan fler skor än vi andra i familjen har tillsammans ( och då bör det sägas att även hennes mamma är glad för skor) .. Kanske inte i den utsträckning som Miss Ballerina.. men lite ...

Lördag kväll tillbringade vi hemma hos M, som bjöd på middag... Barnen var helnöjda och så även de båda männen .. Den kräsna gravida kvinnan var inte fullt så nöjd... för hon äter inte "halvfabrikats burgare"  Men pommes och dressing funkar alltid.. Men mitt "sockerbegär" lugnade mina nerver och sa till min kropp (på ett mycket fint sätt) Du kan alltid spara dig till godiset kommer fram
Sagt och gjort... där satt jag som en strandad val i soffan och väntade som dom andra småbarnen på att lördagsgodiset skulle dukas fram... Men nej, där kom inget godis...
Va !!! Inget lördagsgodis ( hörde jag mig själv säga) Som tur var sades detta endast i mitt huvud.. Men ärligt talat M, nästa gång vill jag ha GODIS- du måste förstå att som gravid har man behov av saker som man annars kan klara sig utan...

Förutom det söta och någongång lite kaviar så finns det även ett behov av kläder som passar. Och det kan man ju inte påstå att jag hade gott om.... men så kom L som en räddande ängel och erbjöd mig kläder i de rätta storlekarna.. mycket kläder .... tror Christian fick en smärre chock när han kom till bilen för att assistera "bärhjälp" (thank you L - det var verkligen välbehövligt) .. Ja, ni läste rätt ...jag körde bil igår för första gången på länge.. och det gick inte så bra ... för L:s gata var rena skridskobanan... och min mage satt fast i ratten och det var jobbigt att både gasa och bromsa... Nellie satt bredvid och undrade varför jag inte kunde köra rakt... 

 För att din mamma är FET!!!

Kanske inte det mest pedagogiska svaret eller det mest lämpliga för den delen .. men det var verkligen så jag kände .. Och man ska ju lära sina barn att kunna uttrycka sina känslor.. ( tror att jag är mästare på just denna biten)

Och idag kan man verkligen säga att Nellie uttryckte sig... När hon kom hem från dagis... Sträckte hon armarna i luften och skrek WOOHOOO!!!
Anledningen var att idag var första dagen för gymnastik... och jag måste säga att det var Woohoo, hon skötte sig super och gjorde vad "ledarna" sa.. Konstigt var att den ena hette samma som hennes mamma och pojken hette Blåbär ( han hette Björn men hon uppfattade nog inte det) ...så där stod hon i gympasalen och kallade på "Blåbär" ...

Förutom gympa och försök till att sitta i spagat (halkade på väg ut ur bilen och blev fastkilad mellan två bilars däck för att undvika att sätta mig i spagat) .. Vet inte hur jag klarade ta mig ur den situationen men på något sätt lyckades jag hänga mig fast i den andra bilen och dra mig framåt..hoppas innerligt att igen såg mig)

Har även pratat med den mest "underbara" kassan som finns - just det Försäkringskassan. Kan lugnt påstå att dom som jag pratade med idag inte var dom mest färgglada kritorna i asken. Och när jag kopplats om till den fjärde personen kände jag mig ganska förvirrad och en aning tjatig med tanke på att jag fick upprepa samma sak till alla.. Iallafall fick jag till mig att man måste ha ett "startpaket" detta innebär då att man ska få en blankett (låter mer avancerat och viktigt när det heter startpaket) Allt för att göra blivande mödrar mer förvirrade.. ..Denna blankett hade ännu inte skickats ut till mig... Jag frågade då om detta kunde göras så fort som möjligt..Ja, svarade tanten...jag kan skriva en notis här ...och sen var det som om det bara sa "KLICK" i hennes huvud och så säger hon; Eller så kan jag ju skicka den nu !!

Inte den smartaste gurkan i gurkburken ....

men jag tackade vänligaste om hon ville vara så snäll och göra det ...för det verkade ju ta precis lika lång tid att skriva en notis som det gjorde att skicka själva blanketten ..oj förlåt startpaketet..

Denna dagen har även gått i "separationstankar"  Inte från min älskade make då utan separation från jobb. Idag kom jag på att det finns människor där som jag kommer sakna oerhört.. just för att dom är en så stor del i mitt liv. För visst är det så att människor som man har nära sig blir som familjemedlemmar. Man finner inspiration..glädje och visst vissa dagar finns det människor som kan göra en "vansinnig" . Men man kan inte älska alla men alla förtjänar att bli älskade av någon.. och det betyder egentligen att ALLA har något gott i sig som är värt att lägga märke till, även gurktanten på F-kassan och de som dagligen driver mig till smärre nervsammanbrott. För det är ändå min starka övertygelse att vi alla föds goda - sen påverkas vi alla av det enkla som kallas livet.. Och som jag skrivit i en av mina dikter, så tror jag fullt ut att:

De drömmar vi har

Formar oss

Till de människor vi blir

Uppdatering av information en magisk torsdag

Torsdag härliga torsdag
Inte vilken dag som helst utan torsdag.. i Norden är denna dagen uppkallad efter åskguden Tor och på latin heter torsdag dies Jovi, som med enklare språk betyder Jupiters dag.. Måste erkänna att det senare låter mer exotiskt..och mystiskt.. Iofs har ju torsdagskvällen och natten till fredag enligt gammal folktro varit "den" tiden för att utföra magi och trolldom.. tex om man känner sig sugen på att lära sig ett musikstycke av Näcken eller om man vill hitta på andra tokigheter bland häxor ..väsen och djävlar.. 

Vem var det som sa att Torsdag bara är en vanlig dag.. Min "mystiska" dag har jag spenderat på jobb.. (halvtid).och i andra halvlek av dagen begav jag mig hem till bästaste vännen Cina för fika och skvaller.. Här behövs inga se & hör eller andra blaskor - vi sköter denna infon ganska bra själva.. och visst är det trevlig och efteråt känner man sig sååå uppdaterad att man nog skulle kunna fylla hela söndagsbilagan och lite till för sisådär tre veckor framåt..

Tyvärr låter skvaller så negativt och det behöver det verkligen inte vara.. man kan ju kalla det uppdatering av information oxå ( men det låter ganska tråkigt). Men det är ju sant.. Information är egentligen bara kunskap eller budskap som mestadels innehåller en samling fakta. Och så är det ju med skvaller för det mesta.. (visst finns det "dåligt" skvaller med) men jag pratar endast om skvaller som ren och skär information i en kommunikation (halvliggandes i en mjuk soffa) mellan två vänner...där man utbyter lite fakta....

Nej, nu ska jag inte svamla runt mer.. utan ge er en liten uppdatering av information (läs gärna skvaller) om en viss "kändis" Nenni Pöller..

Idag när barnen kom hem var dom överlyckliga och berättade glatt att dom ätit tomatsoppa med makaroner i....( inte för att jag är någon större beundrare av denna soppa) Sebastian berättade ingående hur underbart god denna fantastiska soppa varit ( kan säga att hans andedräkt avslöjade att jag definitivt inte gillat den)
Så i tappra försök att inte spy samtidigt verka väldigt intresserad av tomatsoppan som serverats ... lyssnade jag i cirka 10 minuter på en gourmets beskrivning av "tomatpure uppvispat med vatten toppat med Kungsörnens snabbmakaroner* 

 Ja, det är så jag ser på denna soppa, men samtidigt var jag ju glad att barnen gillade det.. Så jag vänder mig till Nellie och säger; Hade ni också tomatsoppa idag ?
Och hon svarar glatt att det hade dom visst haft ... Oj, svarar tillgjord mamma Va Gott !!! ( inte) 
Tyckte du om det??
Och Nellie svarar; OJA!!!





Men jag äter faktiskt bara tomatsoppa på SÖNDAGAR........








Imponerad av hennes påhittighet att istället för att säga att man inte tycker om någon mat - så kan man ju säga;  tyvärr äter jag inte det på torsdagar.. Men hade det varit söndag....

Konsten att tala

Konsten att tala är så mycket mer än att bara tala. Det är att kunna tala så att människor lyssnar, förstår och engagerar sig. Det är en kunskap. En möjlighet att ge röst åt sin mening.
Och jag ska inte vara den som säger att denna konst är något enkelt, men det finns ju tre simpla steg till att kunna lyckas iallafall en bit på vägen. Se till att människor kring dig

1. Lyssnar
2. Förstår
3. Engagerar sig

Kan du få igenom dessa tre punkter så är du en bit på vägen. Och jag ska inte säga att jag alltid följer dessa, för jag är en sådan som pratar mycket - just för att jag tycker om att prata. Jag är en social varelse, kanske därför jag har en dotter som är några steg före mig. Hon pratar oavbrutet...utan uppehåll..kontinuerligt...ständigt...i ett sträck ... oupphörligt...nämnde jag oavbrutet.  Och visst kan detta vara jobbigt ibland, men jag försöker se det som kunskap.. Förutom när hon börjar ställa frågor mitt i natten - någon måtta får det vara....Och ja...jag kan oxå vara tyst (oftast pratar jag med mig själv vid sådana tillfällen, och Nellie har även ärvt denna färdighet från sin mamma) .

                        Min alldeles egna Pajas

Idag var min första arbetsdag efter fem dagars ledighet..måste säga att det har känts som om jag varit ledig hur länge som helst.... Fick för mig igår att jag kanske glömt att gå till jobbet (men så var inte fallet) Men idag tågade jag glad i hågen in på jobb 06:35 ... Det kändes super att vara tillbaka. .. tills någon påminde mig om att jag inte skulle vara där... utan skulle börja klockan tolv...så det var bara att masa sig hem igen.. Kanske kan man skylla på graviditetesförvirring...(om inte annat så låter det bra)

Och visst var det bra att åka hem igen..för jag fick planerat en massa...Det stundar ju en del kalas nu på vårkanten.. och det gäller att planera i tid och skriva listor (jag älskar listor) som Christian bara avskyr .. han är däremot överförtjust i framförallt gula post-it lappar. När vi träffades hade han dessa irriterande små lysande lappar överallt... "för att inte glömma" var hans försvar. Och visst Christian glömmer inte saker, men post-it lappar funkar inte som inredning (även om HAN inte förstår varför) .. Sen ska jag visst tillägga att jag som inte använder kom-ihåg lappar ala post-it glömmer betydligt mer än vad han gör... Men det bjuder jag gärna på om jag slipper inreda mitt hem med små papp-lappar.
Men "mina" listor får han stå ut med...även om han förmodligen bara lyssnar med ett eller inget öra så lyckas han för det mesta övertyga mig om att han lyssnar...förstår och engagerar sig.. (Konsten att tala eller konsten att skriva listor) 

Och förutom konstant pratande och skrivande av listor idag så kom Sebastian med ett önskemål... ett väldigt ovanligt sådant men Nellie tyckte att det lät bra och ville oxå vara med. Han ville gärna att vi skulle kasta grönt "slajm" grönt slemmigt äckligt slibbigt kladd över honom.

 Och vem vet - det verkar ju ganska populärt......undra varför??



Jag svarade att vi fick se..men kanske...först ska vi då fixa några spannar med slajm - vet inte om det är så lätt men visst hade det varit kul... (om jag slipper att städa efteråt)

Underbart är underbart...och jag älskar livet
Ja, idag är en bra dag.. hela dagen har varit toppen sådär äckligt bra då man bara väntar på att helvetet ska braka loss - men det har inte hänt..

Syster Yster kom imorse och vi hann med frukost innan hon skulle lägga sig och få sin skönhetssömn.. Barnen har varit exemplariska (ja mina barn kan vara det oxå) .. Nellie har lekt med sina kaniner tills det kom "mänskliga" vänner och hälsade på .. Sebastian har spelat och spelat..själv och med Simon... Yster har sovit hela dagen.. Trots det känns det skönt att veta att hon faktiskt varit här, inte så vaken men ändå..

Idag gick det upp för mig att jag bara ha 13 veckor kvar tills BF... 9 veckor kvar tills totala samlagsförbudet upphävs..(GILLA-knappen)  Var tog tiden vägen.. och så kom förvirrande stressen fram.. Vad behöver man liksom förutom dom där stora sakerna som vagn..skötbord och säng.. Jag har helt glömt bort mig.. och känner mig ganska desorienterad. Men vad har man datorn till om inte att GOOGLA - allt går att googla .. även checklista till nyfödd ..checklista till BB-väska ( man ska ju ha en sådan oxå) ..ja, det finns checklistor till det mesta och nu har även jag en checklista. *ler* Kan säga att jag sorterade bort en massa och la nog till lika mycket av annat som jag tyckte var "livsviktiga babyprylar" Troligtvis är ingen av sakerna något som vi inte skulle kunna vara utan men man blir ju helt "betuttad" i alla söta babysaker som bara ploppar upp framför en..

 Ja..detta var ett litet urval av vad jag kom på att jag nog MÅSTE ha..Givetvis är en del saker från USA- får flörta med moster och se om hon vill vara shopperska till mig..



När min älskade kom hem hade han med sig 10 rosaröda rosor... Åhhh vad du är gullig säger jag samtidigt som hjärnan går på högvarv.. (hur kan det komma sig att han kommer hem med blommor sådär en måndag) Visst det händer det med...men finns det kanske en anledning idag?? Kan säga att jag inte är speciellt bra på det där att fundera utan att det syns.. Och samtidigt som han kommer på att jag inte har någon aning om varför så slår det mig.. Den 10:e ....Aha vi har varit gifta i 5 månader.. ( känner mig ganska rutten)
Hade nog inte känt mig så besegrad om det inte hade varit för att jag måste erkänna att även han är en romantiker. Det är ju egentligen jag som är den där obotliga romantikern som älskar rosa pufffluffsaker...hjärtformade godisbitar... gulliga kort med ännu gulligare text  ...lulllull i alla former och färger och skriver dikter.. Men tydligen är jag den som glömmer vår bröllopsdag varje månad.. *typiskt* ...

Notering till mig själv: För att slå honom på fingrarna..glöm aldrig bort den 10:e... 

Vid middags/matdags kommer Nellie och frågar vad vi ska äta. Och eftersom jag inte kände mig speciellt upplagd för varm mat så blev det fil och flingor och bullar med makrill och diverse annat.. Nellie ser ut som om världen har gått under och utbrister;

VA!!!!   Ska vi inte ha någon RIKTIG mat idag?????

Jo, Nellie detta är oxå riktig mat. Det är bara lite annorlunda.. Men tyvärr gick inte det hem så idag har mina barn fått allt utom riktig mat.

Som jag sa, detta har varit en toppendag...........tills nu

För Nellie avslutade kvällen med att börja spy som en kalv.. ( jag hatar verkligen kräk) och jag tackar gudarna för att vi inte åt riktig mat idag- för detta var ju betydligt mer lättkräkt
(gäller att se det positiva i allt som sker). Nu återstår det att se under natten om det är den berömda kräksjukan eller bara en biverkning på hennes medicin (furadantin) .. Jag hoppas innerligt att det är det sistnämnda.

Dop

Lördagens dop gick över förväntan mycket bra. Vi klarade oss undan med bara vissa små pinsamheter. Mitt under pågående psalm tittar Nellie på sin pappa
( som inte sjunger med) och utbrister högt och tydligt;

Kan du inte denna, Pappa?? 

Varpå vi Ssshhhhyyyyyy samtidigt som vi försöker hålla oss från skratt och hoppas att ingen annan uppmärksammade hur dålig Nellies pappa är på just psalmer
( som om vi andra var mycket bättre). Varför finns det inga enkla trallvänliga psalmer som man lätt kan komma ihåg.. Nellie tröttnade också på låtvalet och stämde i med "Lilla Ko" istället.

*Pust*
Ja, vid detta läget kunde man pusta ut
( trodde vi) dopet var till sin ända och vi hade klarat det ganska smidigt...

MEN DÅ!!!

Träffar Nellie sin själsfrände skulle man kunna kalla det, eller allierade.. kumpan...medbrottsling ...ja listan kan göras lång....hans riktiga namn är dock Daniel.  Det var nästan ett "hallelulja" ögonblick när dessa två fick upp ögonen för varandra.... och sen satte det igång!!
.......Kurragömma mellan kyrkbänkarna.....
måste medge att det såg himla roligt ut och deras hjärtliga skratt gjorde det svårt att "säga ifrån" samt det faktum att vi befann oss i en kyrka..Kanske inte det mest lämpliga ställe att få ett utbrott eller liknande..
Nej, då sitter man istället med ett fejkat leende och tänker;

Vänta du bara till vi kommer till bilen..

Och ja, på väg till bilen var det ett himla tjatande; var är Daniel..var är Daniels bil.. varför är inte Daniel här.. när vi är framme ska jag leka med Daniel.. Daniel Daniel Daniel Daniel ...JAAAAAA!!! Du ska få leka med Daniel bara du håller snattran..

Därefter fortsätter jag att tjata; gå inte där..klättra inte på den snöhögen..trampa inte i den vattenpölen..sparka inte vatten på din lillasyster.. låt leran vara ..släpp pinnen..akta där är halt ..gå inte där..gå här... akta er...flytta er... IN I BILEN NU!!
Detta görs inte för att vara en tjatig mamma utan för det kan faktiskt vara trevligt om ens barn kan vara rena en liten stund..tills alla gäster hunnit hälsa och så.. För just då kan jag iallafall få låtsas lite att min Nenni är en söt prinsessa..välklädd i vacker klänning med två underkjolar.. artig och väl uppfostrad med uppsatt hår och alldeles alldeles underbar...

Och sen dröjer det två sekunder... och vips så är hårbanden slängda ..håret står åt alla håll och kantor
(som alltid) och hon håller en hastighet kring 15 km i timmen kring de dukade borden.. För att inte tala om ljudnivån som uppstår när resten av barnaskaran hänger på i racet/leken... ...Barn överallt ...skrik spring ... skratt...stolar som välts .....Nellie som kissar med vidöppen dörr ( känn dig som hemma) samtidigt som Daniel försöker sno en hel tårta... och detta var då innan kaffe och kaka....så tänk er själv hur livat det var efter att sockerkicken satt in. ..Ja Cina, det var verkligen ett trevligt dop... Hoppas att du kände detsamma ...

Ska hon titta på min kiss????

Ja, denna eftermiddag spenderades på HMC - alltid lika trevligt..Bara det andra besöket denna veckan pga av samma åkomma.. Nellie har något problem med sitt kisseri.. Hon kissar oavbrutet.. 60 gånger per dag är inte någon ovanlighet denna veckan.. I tisdags var vi och lämna urinprov men ni vet den stickan visade inget, så vi kunde gå hem igen. Hallåååååå 60 gånger på en dag - det är inte normalt, något måste ju vara fel. Ni kan boka en läkartid, ring imorgonbitti (alltså onsdag) . Sagt och gjort och vi fick en tid till idag .. Tjohoooo

Först och främst var HMC försenade 30 minuter ( och ja, det kan hända alla) men med Nellie i korridoren är det ingen höjdare.. Tror hon knackade på dörren 3 gånger, snacka om störigt för patienten som var därinne just då... Sen underhöll hon alla med diverse störiga ljud.. (kan bli ganska jobbigt i 30 minuter)

Men även vi kom in till sist..
Nellie fick lägga sig på bristen och läkaren började känna på mage och rygg. Sen sa hon att hon ville titta "down there". Precis då fick läkaren ett viktigt telefonsamtal och lämnade rummet. Nellie drog på sig brallorna och tittade på mig och sa;

Ska hon titta på min kiss???

Ja, det måste hon göra för att se att allt är bra.
Nellie; AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH och världens SUCK

Sen fortsatte besöket ganska bra.. Nellie var duktig på allt och även på att kommentera hur mycket hon hatade att vara där.. hur mycket hon hatade blod .. hatade plåster..osv ..osv
Summa Summarum - vi fick medicin så nu ska detta eviga toalettbesökande upphöra.. *hoppas jag*

Och jag har bara haft ett utbrott idag *stolt* 
Iofs anser jag att jag hade ganska rätt i att bli irriterad (lite iallafall) Jag bad Christian att handla A-fil !!
That´s it  A-FIL ...jag nämnde inget annat i samband med ordet fil ... Och så kommer han hem med A-fil jordgubbssmak..Hur i helvete kom jordgubbar med i den diskussionen egentligen?? Så jag tjatade lite om filen men la ner projektet ganska omgående när jag fick "jagskadödadig-blicken"

                                               


Men om jag ska vara ärlig så retar det mig fortfarande...och det retar mig att jag retar mig över något så löjligt ...
Imorgon ska jag bara vara snäll mot min man .... jag ska inte få några utbrott och jag ska inte gnälla över småsaker.. Det lovar jag..

Paketet har inte kommit än .. Sabla brevledare ( som Nellie uttryckte sig)  Men vi får lösa det på bästa sätt ändå... Blir en liten present imorgon och den stora på måndag...För det är väl då det behagar komma... Men jag tror att lilla Kevin överlever det..

På tal om Kevin så kan jag ju berätta att hans storebror var här innan idag och lekte.. Och jag lovar att jag fick världens skratt.. Trött och sliten la jag mig på rygg i soffan, med magen uppblåst som en fet val. Sebastian kom in med Simon i hälarna och frågade om dom kunde ta något att dricka...*visst*
Dom tassade ut i köket och då hör jag att Simon viskar till Sebastian (lite väl högt)

  - Din mamma är ganska tjock!!! 

Mohahahah *ASG* Jag skrattade så jag nästan kissade på mig...
Ja, jag är ganska tjock - det måste jag medge. Men jag förklarade ändå för Simon att där faktiskt är en bebis därinne i min mage. Han tittade på mig och såg ganska chockad ut (fast jag såg i hans blick att det kunde kvitta för jag var tjock ändå)  

Så idag festas det på ett plopp ( igen jag vet) men det är ju sååå gudomligt gott... 

Idag har jag gjort något förbjudet....

Idag har varit en ovanligt bra dag.. inga utbrott och inga smurf-imiteringar. Kände mig pigg som en lärka efter jobb, iofs jobbar jag endast fyra timmar om dagen. (så är det att vara halvtidssjukskriven) Så när jag kom hem kändes det som om jag hade energi till tusen (trodde jag) .. Så svankandes och med en härlig gångstil ala anka (dock inte Anna Anka) började jag småplocka lite och kände mig allmänt nöjd med tillvaron. Tills min kära Nellie svingade ett svärd över en skål med chips och vips så badade vardagsrumsgolvet i sourcream chips. *PANIK*
För som sagt jag har ju förutom totalt samlagsförbud även dammsugarförbud, och barnaarbete i den utsträckning är långt ifrån tillåtet. Så det var bara att snällt sätta sig i soffan med skurken som tyckte att hon som straff kunde få spela lite på datorn. Som om det inte räcker med att hon är en marodör.. terrorist och nervknäckare hon är även på god väg till att bli spelhaj. (Las Vegas next) Så jag satt där i soffan och kunde omöjligt slita blicken från lökluktande chips som riktigt hånskrattade emot mig.... 
 dukanintetamigdukanintetamig .............................................................................................................................
Jag tänkte minsann inte knäckas av lite friterad potatis, dom fick snällt ligga kvar tills Christian kom hem. Eller??
Nej, jag klarade inte pressen.. stressen och den stora klumpen av obehag av att bara sitta och glo på röran, medans Nellie febrilt knappade på tangentbordet i ivriga försök att få Dora Utforskaren att klara nästa bana och nästa och nästa.....

                                                                   
Så jag gjorde det förbjudna - jag tog dammsugaren och jag gjorde det utan att skämmas... Och efteråt var jag nöjd dock lite mer smärta, men det var det värt...Golvet hade räddats från dess flottiga fiender..

Nellie fortsatte att spela och jag försökte föra en konversation med henne samtidigt. Jag berättade att vi skulle gå på barndop på lördag.. Och hon frågade givetvis vad det var och varför man gör något sådant.. Så pedagogisk som man "försöker" vara så förklarade jag att det är när bebisen (Kevin i detta fallet) får vatten på huvudet av en präst - man döps till sitt namn osv.. Nellie släpper datorn med blicken och tittar på mig och frågar; Vet dom inte vad  han heter då?? 
End of discussion
Så jag säger istället; då vill du väl ha en av dina fina klänningar på dig, på dopet?? och ja det ville hon, hon skulle ha den röda med underkjolar och glitter..
och jag hinner tänka att det är verkligen mammas flicka, vilket bra val. Men sen ändrar hon sig snabbt och säger; Nej förresten jag tar nog pepparkaks-klänningen!
SKULLE INTE TRO DET!!!!!! 

Min älskade prins däremot gör precis som mamma vill (försöker jag intala mig själv) han tittar med sina stora ögon och säger; mamma jag älskar dig, därför kan jag ta på mig vilka byxor du än vill att jag ska ha på mig. *Lovely* och det kommer från samma son som tidigare uttryckt att han är född till att bära mjukis..... Men han är ju bara så underbar..min egna lilla pajas..
För att underhålla - det klarar han galant både med och utan mjukis...

                                                                 

På tal om dopet har jag ångest i drivor... jag har beställt världens sötaste/coolaste outfits (som present då) Lovar att det finns definitivt inget som skulle passa mig just nu som jag skulle uttrycka mig så om... För att återgå till paketet så ser det  inte ut som det hinner komma fram .... J-vla posten som är trögare än tretåiga sengångare.. men men en dag kvar ju ..annars får jag se vad som ska göras..In och handla något nytt kanske... *tråkigt*  Hatar verkligen när mina planer spricker.. och jag skulle verkligen kunna få ett utbrott pga av detta idag. Men jag bestämde mig för att ta det imorgon istället !!
Idag tröstar jag mig med jordnötsringar och plopp... För det hjälper definitivt till att göra min kropp vackrare än vad den redan är!!!

Eller Hur !!!

Ja vi har alla våra egenheter vad gäller uttryck och fraser, och tydligen är mitt; Eller hur!! Tydligen säger jag det O F T A och jag tänker inte ens på att jag gör det. Och det stör säkert en del och kan säkert vara till glädje för en del, vad vet jag. Det kunde ju vara värre, jag kunde varit en ganska uppblåst person med brist på empati och en ganska skev verkligetsuppfattning och en mycket sämre själv insikt. Så vad är då egentligen " Eller hur " i en sådant sammanhang?
Usch!!! 
(Smäll på fingrarna för att jag ens uttala mig sådär) 
man kan inte älska alla, inte ens lite.


                        ELLER HUR ???



Förutom några smärre utbrott (givetvis på min älskade) börjar kanske ana att han är den bättre hälften. Men med närmare eftertanke så näääee.... Han har endast övertag eftersom jag är gravid. Det är en enda anledningen till att han har pluspoäng just nu. Känns skönt att kunna skylla på något iallafall.. *ler*

Det har trots allt varit en bra dag och vi  
(Christian då) 
 har fått gjort ganska mycket med projekt "Baby Rum". Jag har nog mest varit till besvär och gnällt som en ettrig terrier, fick några omblickarkundedöda-blickar av honom och försökte då förklara "snällt" varför det var ok för mig att nästan idiotförklara honom för att han ens tänkte tanken på att lägga min rosa sänghimmel från USA i källaren. Han måste väl ändå förstå att mössen skulle lätt kunna kalasa på den vid brist på annat. Det måste man väl ändå förstå!!! Sen gjorde jag misstaget att härma hans förklaring med någon smurf-röst som jag tydligen lyckades imitera ganska bra. Men hans blick sa allt och tack och lov att jag trots alla graviditetshormoner fann mig till rätta och avslutade detta lite fint, annars hade nog denna dagen slutat med en skilsmässa. Känner mig faktiskt som en riktig B I T C H emellanåt ......(enligt honom är jag nog det mesta av min vakna tid)

Barnen är hemma igen och det är skönt, saknar dom så när jag inte har dom här. Dom hade iallafall haft en toppendag hemma hos morfar. Och nu väntar sex dagars ledigt för dom. Tjohoo dom kommer vara överaktiva till tusen om två dagar och då kommer jag undra var dessa små monster kommer ifrån.  
(troligtvis har dom det från sin mamma) Nellie har iallafall lärt sig något nytt av sin morfar; vikten av att alltid torka av toasitsen innan man sätter sig.  
( detta handlar då främst om offentliga toaletter) 
 men den biten missade Nellie totalt. Hon har nu förklarat för mig att jag måste utföra denna procedur varje gång jag ska besöka en toalett, och hon gör det glatt här hemma varje gång (och det är många) som hon själv använder sig av toaletten. Vi kommer ha en årsförbrukning på toapapper som ingen annan och våra toasitsar kommer vara uppslitna efter ett år. Hmm tack morfar, för detta extra jobbet och framförallt för extra kostnaden.


                                                                    Mina älsklingar

                                                              

Snart trebarnsmamma och nybliven bloggerska

Blogga för nybliven bloggerska ?? Ja vi får se om det är något att bygga på, men vi gör ett försök iallafall.

Som sagt jag är en tvåbarnsmamma och äkta hälft (varav jag definitivt är den bättre hälften) Vi väntar vårt tredje barn, som beräknas komma den 11 april. Men hon verkar redan vara en kopia av sin storasyster, och har alltså redan börjat bråka därinne. Vi hoppas att hon kan ha tålamod att stanna där ett tag till.

På tal om hennes storasyster, min minsting (än så länge) Nellie alias Nenni, hon är något för sig själv och mina gråa hår är endast hennes förtjänst, kanske har hennes bror skuld till vissa men hon leder överlägset på denna fronten. Och det är hon säkert glad för med tanke på att allt för henne är en tävling.

                                                               

Hur är det då att vara gravid för tredje gången? Fruktansvärt om jag ska vara ärlig, men visst är det samtidigt underbart. Det är ju ett litet liv som växer därinne - vårt älskade barn.
Men om jag är någon älskvärd fru just nu kan jag nog inte påstå. Foglossningar och sammandragningar i all sin ära men det jobbigaste denna graviditet är ändå Humörssvängningarna och dom är verkligen med stort H.

Jag är en hemsk " gravid " människa.

Det värsta är att jag varit så här sen första graviditetsveckan. Hur är det ens möjligt? 
Flygbolaget Delta fick sin beskärda del på vägen hem från USA - alltså en ganska lång flygresa och gott om tid att utsätta sig själv för diverse pinsamheter som i sin tur ledde till att jag senare fick be familj och medresenärer om ursäkt för mitt dåliga beteende.

Jag får hysteriska utbrott för minsta småsaker och häver ur mig elakheter till höger och vänster.
Idag skulle mannen och jag ha lite myskväll, för båda barnen har mys och övernattning hos morfar.
Vi kom fram till att myset fick bli pizza och en film. ( inte mycket att välja på med tanke på att jag är ett gravidmonster och så har vi ju totalt samlagsförbud) . Men näää.... här skulle inte bli något mys här inte! För pizzan smakade skit eller rättare sagt smakade ingenting. Salladen smakade tvål och skinkan var inte ordentligt skuren Verkligen dålig kvalitet!! Efter att ha påtalat detta ett antal gånger, utan mannens förståelse så brister allt - för en pizza, som skulle bli så mysigt.
Ja att vara gravid tredje gången är inte alls speciellt puttinuttigt och skimrande som små rosa moln - det är rena kaoset och jag är djävulen själv. Hade vi levt på 1600-talet hade jag varit inspärrad eller bränd på bål för längesen.
Och min stackare till make får utstå både det ena och det andra, och jag är tacksam för att han är så förstående och älskar mig trots allt. För med tanke på att han är den som egentligen står för det
"dåliga humöret" i denna familjen ( förutom Nenni när hon sätter den sidan till ) så har han visat sig vara oretbar och alldeles underbar, trots en fru som jag lätt hade bankat i väggen !!