Outsiders ...fisefisen och skrämseltaktik......

Det där med att vara en aktiv bloggerska som uppdaterar varje liten detalj i livets karusell.... Ja, så var tanken men så blev det inte riktigt i verkligheten.. Men jag tänker mycket på det ( undra om det kan kompensera min brist på att verkligen sätta allt på print som jag tänker att jag borde) 

Någon sa en gång; hellre ett litet inlägg än inget alls.... Hmmm det ligger verkligen något i det där, men jag är ju en sån person att antingen är det allt eller inget...

Och just nu kan man väl säga att mitt liv innehåller allt....( och det är ju till viss del positivt) Det enda jag saknar är några timmar till på varje dygn... Vem kom egentligen på att 24 timmar skulle räcka? Det räcker verkligen inte till mig, skulle iallafall behöva 5 timmar till ( det är väl inte så mycket begärt) ..

Att vara mammaledig är "ganska" underbart....Det där ganska beror enbart på att man liksom försvinner lite där från mängden på jobb. Man både hör dit men ändå inte och det är lite sorgligt. En sån stor del av ens liv läggs liksom bara på is och man känner sig lite som en "outsiders" ....Men dom där tankarna kan jag ju faktiskt leva med, och den senaste tiden har jag varit inne och jobbat lite ( måste erkänna att jag älskar det) och när jag är där så minns jag så tydligt varför jag ÄR där. Alla dom sakerna som gör det jag gör till något meningsfullt för någonannan. Att få uppleva att det där lilla kan betyda så mycket för någon som verkligen behöver det, om det så bara är ett leende ett skratt eller en kram ... Allt det där betyder något och det värmer i mitt hjärta när jag kör hem från jobb och jag vet att just idag gav jag allt - det är livskvalitet både för mig och andra.

Livskvalitet får jag även här hemma på House of Kaos -  att få vara mamma till tre underbara barn är nog den största lyckan. Även om det oxå innebär en hel del annat som inte är så lyckosamt...För vem sa att det var en dans på rosor att uppfostra barn - tillika tre helt olika personligheter 

ja, Wilma har väl inte direkt utvecklat den där "egna" personligheten, hon är bara den där gulliga bebisen, som vi alla tycker är helt fantastisk. Som om vi aldrig tidigare hört ett barn skratta, dregla, rapa, jollra  eller om hon skulle släppa en fis ( som låter lite sådär mycket) ja då stannar vi alla upp och gullepluttar (överlyckliga) över hur den lilla "fisefisen pluttade i byxan "  Tur att vi alla är i samma stadie och tycker att detta är urgulligt iallfall, för ärligt talat är det ganska sjukt. För om mot förmodan Sebastian skulle släppa en brakare i köket så låter det ganska annorlunda. "Nä vet du vad, ska du hålla på med sånt går du in på toaletten, man fiser inte när man ska äta - det är äckligt"
Och så står där en skamsen 8-åring som kanske inte riktigt förstår varför hans fisar är äckliga och lillasysters fisar är sååååå pluttiplutt gulliga. ( och inte vet jag heller hur jag ska förklara skillnaden, för vad är skillnaden?) Stor gump producerar mindre trevliga pruttar!!!

Nog med pruttandet ( för det kommer aldrig förändras ändå) Det där med personligheter däremot  - jag undrar om det är föränderligt..Nellie har ju en helt underbar personlighet som definitivt är hennes egen. Hur många gånger har vi inte sagt; Det finns ingen som Nenni Pöller !! Och jag tror fortfarande att det är så. Även om hon som sagt lugnat ner sig LITE  så är vårt liv fortfarande fyllt av hennes upptåg. Tyvärr är det så mycket som händer att man glömmer bort en hel del. Men visst minns man, om inte annat så kan man se det på mina gråa hår som jag dagligen sliter.......

Igår kröp hon och en kompis in under stängslet som avgränsar byggarbetsplaten av den nya lekan mot grönområdet där det är ok att leka. Men trots att vi sagt till hundra gånger kryper hon under och det hela resulterade i att det blev utegångsförbud resten av kvällen. Och gud vad i kände oss som "vuxna" föräldrar som verkligen sätter konsekvenser till regler som inte följs. Vi var båda överens om att detta borde göra susen (kan nämna att detta har vi tänkt många gånger, när utegångsförbud eller annat straff utdelats) Men att vi aldrig lär oss... det där biter inte på våran Nellie och idag var hon under stängslet igen..... Idag körde jag en annan taktik - skrämseltaktiken ( måste säga att jag tror stenhårt på denna, kanske inte är det rätta att göra men funkar det så får det vara rätt eller fel . ) Kan säga att hon inte rymmer till ankdammen längre för hon är ganska skraj för dom där näckrosorna som enligt mig; är köttätande växter med långa slingrande rötter som fångar en och drar ner en till botten och sen kommer man aldrig mer upp. Eller om de läbbiga larverna som  finns i dom där stora lerpölarna som hon gärna vill bada i.  Idag handlade dock inte om köttätande växter eller farliga larver som kryper in genom ens skinn, utan idag var det helt vanliga poliser. 

Såhär kan man se ut efter att ha "badat" i lerpöl

Försöker se lite oskyldig ut !!

Jag berättade lugnt och sansat att polisen varit här och att dom absolut inte fick krypa under stängslet för det är farligt. Tyvärr såg jag på Nellie att detta skulle inte räcka för att hålla henne borta därifrån, så då drog jag till med att poliserna har satt upp hemliga kameror som övervakar hela platsen, samt att dom kommer ta fingeravtryck och om hon går in där en gång till kommer polisen direkt och hämtar henne och sätter henne på barnhem ....Nellie tittar storögt och jag bara känner att denna gången fick jag dig allt!!! Sen bryts mitt inbördes segerjubel när detta lilla blonda yrväder nonchalant frågar ;

- Får man mannagrynsgröt där??? 


Trots att jag redan här känner mig ganska besegrad avslutar jag med;

- Man får bara bruna bönor där och det måste man äta i ett helt år. !!! ( så det så) 

 Idag har hon varit på sitt "intesådärtoppen" - humör, redan på dagis var hon igång ( och visade sin "andra" sida) .. Och till sist fick fröken nog och sa till henne att ska du uppföra dig på detta viset får du gå in!!! BAMBAMBAM vad gör Nellie då????

Jo, hon klättrar högst upp i ett träd och vägrar komma ner  .... ( det är min Nellie det) 

Men visst har hon sina stunder hon med, där man bara kan brista ut i skratt för hennes härliga kommentarer.

För någon vecka sen var hon och kompisen S ganska enerverande och sprang in och ut både här hemma och hemma hos S ... Det hör till saken att det är ju inte bara att dom springer...det drar ju med sig halva sandlådan in och smäller i dörrarna så att rutorna skallrar... Till sist fick S mamma nog när Nellie förvånat utbrister; 
Sover inte din bebis????
Varpå S mamma på bristningsgräns morrar; Näää för ni håller på att STÖVLA in här hela tiden!!!!

Nellie tittar oskyldigt på henne och säger; Det är inte jag, för jag har bara TOFFLOR!!!!


Vid middagsbordet idag så pratade vi lite om vad som ska hända nu i veckan...jobb och träningar och det kommande dopet av Susets Viggo. Då suckar Nellie och säger att hon tänker inte gå, och det är typiskt att det är nu. Vi tittar förvånat på henne och undrar varför, det ska ju bli jättekul att gå på dop...

- Nej, jag tänker inte gå för jag har ingenting att ha på mig!!!!!!!!!

( måste verkligen vara jobbigt att vara 5 år och inte ha en aning om vad man ska ha på sig på ett barndop) 

Ja, ibland eller rättare sagt för det mesta så ger hon oss skratt och minnen som är obetalbara. Denna veckan har jag gjort en del betalbara saker....( jag har väl tidigare berättat att jag är född med KLUMP-GENEN) ... denna veckan har det varit kostsamma klumpigheter... först klickar jag på något konstigt sätt så att jag får en spricka i min ajfån och nästa dag slår jag ner vår (nya) digitalkamera 
( när jag svänger en handduk över huvudet, fråga mig inte varför) och den blir helt kaputt och fallet och smällen ...och precis nu när jag satte mig för att äntligen blogga lite lyckades jag välta ut hela kaffekoppen, genom att lyfta datorn utan att kolla var sladden var först...... 


Stackars  C som får utstå mina klumpigheter .. Nellies påhittigheter .... Sebastians äckliga pruttar och Wilmas gullelullsspruttar som gör att hans ögon tåras av lycka över hennes färdighet. 




Och just det höll ju nästan på att glömma berätta en sak.. Kan stolt säga att jag börjat skriva "min" bok... Det är en bok som jag haft i huvudet till och från i tio år....och äntligen har jag fått tummarna loss och skriver för fullt.. ( en till positiv sak med att vara mammaledig )

Skräckkalas  (i verkligheten är detta deras riktiga jag)

Yrvädret

Denna bilden är bara NELLIE

Men visst dom kan vara fina och uppfostrade oxå

House of Kaos

Onsdag och solen skiner vad kan mer önska? Kanske barn som man inte behöver referera till House of Kaos. För just nu är det vad vårt hem kallas. Vem vet det beror kanske på understimulering eller enbart på överskottsenerg,vem vet....Jag skyller på det dåliga vädret som varit- för visst har man försökt med roliga spel och en hel del pysssl (och därför glittrar vårt hem,och det beror enbart pga av glitterströssel)

Och nu denna härliga dag sitter vi på badet ( ja,jag sitter) Och dom härliga House of Kaos barnen försöker bada utan att slå ihjäl varandra eller skämma ut sin mamma med ett evigt skrikande och tjafsande om vilken pool som ska intas.
Hmm det hade kanske funkat lite bättre om man varje morgon tvingade dom att springa tre varv på terrängbanan??? Och vad gäller skrikandet, man borde kanske skaffa en sån där singstar maskin, och låta dom sjunga sig hesa direkt på morgonen..eller så borde man bara luta sig tillbaka,smutta på kaffer och njuta......

Forts...på Sommar sommar och sol

Att bada är det bästa som finns!!!

 

 

 

På väg till Svarte....(såklart är julsångsmusen med)

Papporna på tåget ..läser tidningen...

Även Wilma älskade att vara på stranden

I sina egen tankar...

Badhuliganerna

Eller om man vill Sandhuliganerna

Mys i vagnen ...

Lekplatsen på Pippis sommarhotell

På Bråkmakargatan ( Nellie´s "riktiga" adress)

Bråkmakargatan

Nästan hela gänget samlat

Polismästaren....

Och här låste vi in barnen när vi inte orkade mer =)

Fröken polismästare

Tittut

Nils Karlsson Pysslings hus

Pysslings hus...barnen i byrån..

 

 

 

Sommarkväll på pippis sommarhotell

 

Sommar sommar och sol ....

Den där uppdateringen som skulle göras igår kväll - blev aldrig bra. Och som vanligt var det något annat som kom emellan. Det var ju så att igår i posten kom den där skivan från A, med den där boken som jag skulle läsa. Och ja, jag läste hela.....(med tårar ..tankar och känslor) jag hoppas verkligen att hon får den publicerad. Så att andra också kan få läsa.

Så istället sitter jag här nu, med min latte ( fördel med att syrran flyttat in är ju att vi för tillfälligt har en KAFFEMASKIN) Och jag kan ju bara säga att jag älskar den.. Givetvis finns samma kärlek för systeryster med och kissen Möffe..Ja, vi blev en stor familj med ett poff. Men å andra sidan vad är man utan sin familj?
Med tanke på att C börjar jobba idag så känns det som om semestern och sommaren är över. Nu börjar vardagen igen - kan ju vara därför som jag stegade ner för trappan klockan 05:00 idag och var pigg som en lärka. Och just nu kom jag på att detta blogginlägg kommer vara som ett sommarminne - för visst har vi många minnen från just denna sommaren. (även om vi inte hunnit med allt det där som vi skulle)

Man kan väl säga att Wilmas dop blev startskottet för sommaren - det blev en helt underbar dag. Och det var ju förstås inte bara Wilmas dop, söta underbara (amerikanska) Emelie blev oxå döpt. Så visst denna dagen var verkligen speciell. Och vad som mer var lite ovanligt var att Evelina precis blivit prästvigd och kunde på så sätt vara just den prästen vi ville ha. ( en mjukare och sötare präst får man allt leta efter) Dopet ägde rum i Lilla Isie kyrka den 19 Juni.. En gullig vit kyrka mitt i ett böljande landskap - perfekt.

Erik, Emelie och Sandra

Förväntansfulla killar - Isak och Sebastian

Här kommer vi in i kyrkan  - hela följet

Älskar denna bilden- så vackert

Emelie blir döpt 

 Ja, dopet var verkligen något speciellt om inte så var det iallafall ett tvåspråkigt dop ( inte allas om har haft det) Våra doplåtar:
http://youtu.be/Ye8Xw_i_JGg
http://youtu.be/Rkkw8RhH9ck



Midsommarafton firade vi med hela tjocka släkten och hela tjocka hundsläkten (verkligen en underbar afton och barnen fick ett oförglömligt minne)

Ett tappert försök att få alla hundar fotograferade vid midsommarstången... ( det gick inte så bra)

Klart att Simba kanin och julsångsspelande musen ska vara med på midsommar ( kan berätta att vi alla fått lyssna på Jingle Bells hela sommaren)

Wilma - sin första midsommar

Givetvis har vi hunnit med bad och strand ..lite vikingamarknad.. vi har åkt buss och vi har åkt tåg... Och vi har varit på Astrid Lindgrens värld.. Ja, sommaren har varit intensiv - men det är ju så vi vill ha det. Och visst har vi hunnit med att bara njuta av varandra och vårt nya liv.. Ibland (för det mesta) är livet underbart!!


Och Nenni Pöller har faktiskt varit (ganska) lugn. Det har bara inträffat lite missöden såsom;

* Egenhändig hårklippning som resulterade i en pagefrisyr ( men trots allt blev det fint till sist)
* "Inbrott" i festlokalen - finns ett öppet fönster klättrar Nellie in......
* Rymning till badet för att dopa sina fötter - små barn går ju faktiskt GRATIS in...( som om det gjorde det mer legitimt att rymma) 
* Fantasilekar med körsbär - innebär att 4 uppsättningar kläder har fått slängas pga av fläckar....

Måste säga att vi klarat oss bra ifrån hyss och påhittigheter.....( som man säger; det kunde varit värre)


Mer bildvisning kommer i nästa inlägg.... 

Har hört att det är dags att uppdatera bloggen. Så jag får väl ta mig i kragen och fixa till något ikväll.

Bröst ...silvertejp och livet som mamma

Ja man kan väl inte säga att jag är den mest aktiva vad gäller bloggandet - men jag skyller på livet. Det låter så bra att kunna säga så. Jag väljer LIVET framför allt annat som jag egentligen också skulle vilja inkludera i mitt liv. Men med den hastighet som dagarna försvinner så känns det inte som där finns så mycket tid över till saker som bloggande och scrapping .. Men det är inget jag är sådär ledsen över precis.... Jag har redan ett helt underbart liv - C och barnen ..familj och vänner förgyller min tillvaro. Dock kan både C och en viss Nenni Pöller även lyckas med motsatsen. Men å andra sidan är det inte så ofta men det händer. ( Nellie vet precis hur hon ska driva sin mamma till bristningsgränsen) Tur att man älskar henne så mycket som man gör!!

Att vara trebarnsmamma är egentligen inte mycket svårare än att vara tvåbarnsmamma... ( än så länge) Visst lite mer tvätt och lite mer att städa undan men annars flyter allt på som vanligt. Nästa vecka slutar skolorna och då är det  
S O M M A R L O V och det gäller för hela familjen Möller ( förutom C som snällt får jobba fram till semestern) Det ska bli så skönt att slippa alla tider som ska passas, alla tidiga morgnar ..läxor och allt som hör vardagen till . Vi ska bara njuta ( för barnen innebär detta att tillbringa all vaken tid på svedalabadet) 

Dock känner inte deras mamma samma glädje över att få springa lättklädd bland hundratals andra. Ärligt talat känner jag ingen glädje alls över det...(ingen baddräktssäsong precis) ... Men man får väl offra sig för den goda sakens skull - kanske bygger det upp motivationen till att ta tag i den där viktminskningen som är ganska angelägen. För jag som många andra har ju inte lyckan (läs skitTUR) att man går ner allt i ett nafs när bebisen ploppat ut ( livet kan vara orättvist - detta är ett bra exempel på det) .. Men jag försöker ( kanske inte så mycket som jag borde) men jag går mina promenader och svetten den lackar...och jag försöker skippa "godsakerna" och knaprar löv och morötter...(hur kul är det) ....Men jag har ett realistiskt mål - 1 år ska det ta ( är målet nu men vi vet alla att det kommer ändras flera gånger när den där dåliga karaktären väl sätter in) Men visst hade det varit skönt att kunna ta på sig ett par byxor som inte skär in och klämmer på de mest obehagliga ställen. Eller en tröja utan att brösten behöver tävla med valkarna vem som är störst!! ..

På tal om bröst......det känns som alla (nästan iallafall) har silikonbröst eller ska göra ...Vad hände med det där naturliga eller att va glad för det du tilldelats.  Nä i dagens läge ska det vara sillisar helst så stora som möjligt ..det ska fettsugas både lår och rumpa och andra ställen som jag inte ens vill nämna.. Visst jag skulle oxå behöva ett lyft lite här och där.. och JAAAAAA jag vill också ha perfekta bröst som inte fladdrar i vinden ...

Men jag undrar om man blir mycket lyckligare av att ha fasta bröst...????? I mitt fall så brukar jag inte relatera min lycka till mina bröst....För även om om är i det pösigaste laget och kanske skulle behöva rullas med silvertejp så är dom ändå mina bröst. Nu snöa jag in helt på detta med bröst...men även om jag är lite med foten på båda sidor så finns ju tanken där... Men ärligt talat 48000 på ett par bröst eller en härlig semester för hela familjen ..

- Nä tyvärr barn detta året blir det ingen semester för mamma MÅSTE ha ny bröst!!! Ni vet priset för silvertejp har ökat markant så detta tjänar vi alla på. Men nästa år ska vi göra nått om inte mamma måste ha en ny rumpa...

Nej nu släpper jag detta .. och koncentrerar mig på att komma i ett par normala jeans. För mig är det lycka just nu.

Igår kom mormor Aida hem från en tre månaders semester i Florida... givetvis följde Sandra och barnen med hem till Sverige för en kortsemester...(6 veckor går fort så vi kallar det kortsemester) Det går inte beskriva känslan när dom kommer hem..allt känns bara så bra..och man kan inte fatta att det går så långt mellan gångerna. Sebastian och Nellie går på rosa moln för det är sååå kul att leka med Erik och Emelie och givetvis så gjorde ju alla presenterna inte läget sämre precis..Och just det mormor Aida fick en söt liten hundvalp i födelsedagspresent när hon kom hem.. Nellie hade dock hoppats på att hon inte ville ha den ( för mormor hade i ett ögonblick sagt till Nellie, vill inte mormor Aida ha den så får du den) ... Snacka om att Nellie har önskat sig blå att hon skulle säga NEJ TACK.


Nu ska jag återgå till vardagen ...och STÄDA.. innan pluttan vaknar.

  Utflykt i Torup : Triss I Hjärtan

Vårt nya liv......

Ja det är snart sex veckor sen vår lilla Wilma kom till världen... Hon valde att stanna kvar i magen två extra dagar och tittade ut den 13 april 13:51... ( och hon var efterlängtad ) .. Tänker inte skriva igenom hela förlossningen - för egentligen vet vi alla hur det går till och hur j-vla ont det gör.. Och ja det gjorde ont..värre än dom två andra förlossningarna - men hon var snabb iallafall och det hela tog 3 timmar och 20 minuter.

Vad jag kan säga är att hon är en riktigt liten guldklimp.. snäll och söt och alldeles underbar

Hennes syskon har tagit det hela "ganska" bra.....(behöver ju inte sitta och ljuga) Sebastian som har varit med om detta innan, tycker att det är helt fantastiskt och pratar bebisspråk mest hela tiden..Alla R bytas ut till J - alltså:

Stojebjojsan äj häj gumman .... 

(får dock påminna honom om att det INTE är ok att prata så förutom när man pratar med en bebis)  Kan inte väl erkänna att han lyckas med det alltid.

Och då återstår lilla Nellie - hon är jätteglad för sin lillasyster och har blivit en liten extramamma.. Hon hjälper till att bytar blöjor, hämtar nappar och bäddar och stökar.. Men givetvis hade det varit för bra för att vara sant ifall det endast skulle vara guld och gröna skogar..Hennes humör har varit något av det värsta dessa senaste två veckor. Och förutom hennes humör så känns det som en massa andra saker bara blivit fel ( eller som om en högre makt tänkt till och tyckt att nu ska hon allt få!! )

Förra veckan skulle jag ner till jobb för någon fotografering ( som om det känns kul att fotas fem veckor efter förlossning) Men det var inte det som var det största problemet den dagen.. Allt började toppen - jag hade en underbar förmiddag med SysterYster.. lite för mysig så att vi glömde av tiden lite och helt plötsligt fick vi jättebråttom...Wilma skulle givetvis äta en gång till .. och Mira ( mammas hund som jag så snällt är barnvakt till skulle ju ut och kissa ) Men som sagt tiden kändes lite knapp och då kom Thina med en alldeles ypperligt förslag!!!

- Öppna dörren och släpp ut henne på baksidan!!

Och även om jag är emot det så tänkte jag att, med tanke på att klockan var kvart över tolv och jag skulle hämta både Sebastian och Nellie (gåendes) samt vara på jobb till halv två så var det ju en riktigt super idé - så vi öppnade dörren och för ett ögonblick kände vi att vi lyckats med det här att spara tid... Men se nej, hur kunde vi tro något sådant.. Mira lyckas snusa upp en bajs ( och fråga inte men inte fan vet jag vem som bajsat på min gräsmatta) Och vad gör hunden - jo hon rullar sig i bajs som om det var det mest fantastiska hon någonsin luktat på. Vi skrek som galningar - men hon var i fullständig extas och fortsatte glatt att smeta in hela långa pälsen med "härligt" bajs.

Som ni  förstår sparade detta ingen tid alls - istället fick vi bada och föna hundskrället (flå´t Mira) och förlorade 40 minuter på vår geniala idé - kan säga att detta gör jag aldrig om mer.
Hur som helst lyckades jag komma till jobb i tid och jag blev fotograferad och jag blev alldeles säkert helt katastrofalt misslyckad på bilden, men jag var där!!

Sebastian och Nellie levde rövare (trots medhavd matsäck och mutning av 2 guldpengar) Det snurrades i stolarna som om det var någon sorts karusell.. Det sprangs som om dom var jagade av någon galen best..Det klättrades på staketet utanför så dom nästan hamnade hos grannarna. Och dom lyssnade  I N T E

Wilma fick paket av "trivselgruppen" och sen var det dags att bege sig ...(hade tänkt stanna tills C kom, men det kändes som att det var läge att gå så att barnen inte välte hela stället) Så jag tänkte att vi går till stortorget och väntar in C och sen går vi och äter glass.

Kan säga att min toleransnivå var väl inte det bästa och med tanke på att när vi ska gå så frågar dom:

- Får vi våra guldpengar nu???
Skulle inte tro det...

Väl på torget - började jag slappna av lite...frisk luft och en fontän att titta på skulle väl kunna lugna ner huliganerna liiiite iallafall.. (vad trodde jag egentligen, när den tanken tänktes)

Och så hände det som jag borde förstått skulle hända - Nellie sätter sig pladask i fontänen !!
Varför inte?? Det var ju nästan redan bestämt att givetvis skulle just hon halka till och ramla i .. vem annars??
Det blev iallafall glass (men inga guldpengar) Mitt humör blev bättre och när vi senare kom hem och parkerade bilen var allt under kontroll och jag drog en lättnads suck...Tills vi kom ur bilen!!!!!

Då hade jag glömt säga till C i all kaos efter glassätande fontänsbadande barn skulle sättas in i bilen, att det fanns en flaska med cola som var öppnad i skötväskan  - klart att all cola nu skulle vara i vagnen..Dagen avslutades med att tvätta alla lösa tygdelar på vagnen + en galen mamma som fick en utbrott som jag trodde skulle gå till världshistorien men icke - det var bara att vänta till morgonen efter. Men det visste såklart inte jag när jag lättad gick och la mig för att vakna upp till en underbar och LUGN dag.

Och ja, morgonen började hur mysigt som helst- Nellie och jag tog med oss Mira
Än så länge var jag helt ovetandes om vad som skulle ske... (kanske tur ändå) Lämningen på dagis gick superbra och precis när vi ska gå hemåt börjar Wilma skrika som besatt ( första gången hon skrek på detta viset och jag försökte verkligen behålla lugnet) Men ärligt talat hur ska det gå till ???

Wilma skrek ...jag svettades.. Mira sprang runt vagnen  .. jag svettades .. och Wilma skrek.. och så höll vi på tills vi kom till kyrkobacken -då gav jag upp (det värkte ju i hela kroppen att se sitt lilla hjärta ligga och skrika så hjärtskärande) så jag bar upp Wilma och tänkte att jag bär henne hem den sista biten.. Så bärandes på ett styck barn..en styck hund (som hade fått hjärnsläpp) och en vagn kämpade jag mig upp för backen ..

Och då hände det !!! Mira snurrade in sitt koppel i ett av hjulen på vagnen.. jag la ner Wilma i vagnen och försökte få loss det sabla snöret (kan berätta att jag inte sa dom snällaste sakerna) Svetten lackade och jag drog och slet...Wilma fortsatte att skrika och till sist fick jag ta upp henne för att lugna henne lite - sen la jag ner henne igen och då såg jag det.

Bajs i min vagn!!!!
(kan säga att det sa KLICK i mitt huvud och ramsan som kom sen vill jag inte ens skriva här, men jag tror att folket som bor på den gården tror att jag är PSYKO)

Tydligen har där varit bajs på hjulet och när jag meckade ( utan att lyckas ) har jag fått bajs på handen och när jag tog upp Wilma har jag själv kletat det i vagnen.. *suck*  I ren panik ringer jag SysterYster och vrålar att hon måste komma med en sax så jag kan klippa sönder det förbannade kopplet så att jag kan komma hem så att Wilma kan få mat så att hon blir tyst så att jag kan sluta att svettas ...pust ...
Innan hon hinner komma med saxen har jag lyckats och går med bestämda steg hemåt..då skickar C ett sms

- Hur går det älskling?? 

Kan säga att jag inte skickade något sms tillbaka utan ringde upp honom för att informera honom hur min skitdag än så länge varit... Då ställer han den mest korkade frågan som jag kanske inte var riktigt upplagd att höra...


- Varför har du kört i bajs?????? 
Jo älskling jag ..jag letade upp den största tollen jag kunde hitta och körde i den - för det är så himla kul...

VA FAN TROR DU!!!!!

Ja det är härligt att vara mammaledig - dagarna är fyllda av händelser som man helst vill slippa.. Men visst är det härligt också. Och när man ser deras leende - då finns inget bättre.. och jag känner mig som världens lyckligaste...(trots att jag förföljs av bajs)